Det känns som att allt bara faller ner. När jag har liksom kommit ur något problem så bildas bara ett nytt. När jag äntligen förstår vad jag ifrågasätter så börja jag ifrågasätta annat. Jag trodde jag hade hittat någonstans där jag hör hemma. Jag trodde jag hade listat ut vem jag är, men allt har liksom bara börjat om. En liten del av mig vill liksom lämna denna plats och starta om från början, men samtidigt vill jag inte lämna dom jag älskar här och dom som får mig att känna mig säkrare på vem jag är.
